Vad är detta?
Kritikerhyllat drama från 2011 (USA) om en byggarbetare i Ohio som börjar drabbas av mardrömssyner och vanföreställningar. Han bygger ett stormskydd på bakgården för att skydda sin familj men besattheten driver honom isär från dem.
Varför?
Filmen som de två männen med ett skägg, efter Kantorns förslag, försökte se hela 2012. Intresse för naturkatastrofer, psykologiskt drama och långsamt bildtempo var några av anledningarna. Att det var en två timmar lång film stoppade dock all framfart... fram tills nu.
Balloonfighter undrar:
1. Kan du komma på skådespelare som passat lika bra i rollen som Shannon?
Det finns säkert många fler som hade passat i rollen, men det hade inte blivit samma roll. Shannon har en väldigt speciell och intensiv utstrålning som gör att han tar över sina karaktärer (och i förlängningen filmer).
2. Vad var grejen med att dottern var döv?
Kanske ytterligare ett sätt att trissa upp stressen över Curtis vilja att skydda sin familj? Dottern hör inte och har därmed alltid behövt extra skydd.
3. Skulle den här filmen funka som FPS?
Nej, knappast. Om inte man gör något så smaklöst som att skriva om huvudpersonen och låta honom ha ett Killing Spree när han får utbrott.
Balloonfighter säger sin åsikt:
Jag går in i det här projektet med den förutfattade meningen att filmmediet är förlegat. I takt med att kvalitén på TV-serier och TV-spel som faktiskt vill berätta något har ökat har mitt filmtittande minskat radikalt. Efter att ha engagerat mig i fantastiska serier som sträcker sig över flera säsonger har det känts extremt futtigt att se på en långfilm. Varför ska jag bry mig om karaktärer som jag knappt ges någon tid att lära känna? Min största förhoppning med det här projektet är att jag ska lära mig att se på film igen och att uppskatta filmer för vad de är.
Listan över någorlunda nya filmer jag vill se är inte särskilt lång (det mesta jag inte har sett handlar ju om superhjältar eller vilsna medelklassmänniskor som hittar sig själv efter att de rökt marijuana). Take Shelter tillhör en av få filmer jag har velat se länge.
Det är en långsam film om en man som har domedagsvisioner och som försöker att hantera det genom att bygga en bunker åt sig och sin familj. Jag vet inte om den i första hand handlar om psykisk ohälsa eller om naturens hämnd eller om allt bara är en metafor för hårt arbetande amerikaner som befinner sig i den pågående ekonomiska krisen. Det spelar inte så jävla stor roll heller. Filmens tempo är utmärkt, Michael Shannon är perfekt i rollen som den sammanbitet psyksjuka Curtis och de apokalyptiska scenerna är väldigt snygga. Take Shelter påminner en del om Den långa flykten (Curtis motsvarar Femman), minus tecknade kaniner. Till skillnad från Kantorn tyckte jag mycket om slutscenen.
Take Shelter var ett exemplariskt val av första film i det här projektet. Jag skulle vilja se om den när/om jag har lärt mig att engagera mig i karaktärer på film igen. Den här gången tyckte jag mest att det var en estetiskt väldigt tilltalande film, men inte så mycket mer.
Mitt utgångsläge inför det här projektet är att film fortfarande kan erbjuda något som TV-serier inte klarar av: en hel, sammanhängande upplevelse, utan cliffhangers eller kompromisser till olika säsongsformat.
Det är sant att man inte hinner lära känna karaktärer lika bra på två timmar som på fyrtio. Å andra sidan tvingas karaktärerna i en serie oftast passera genom många fler historier, twistar och säsongsavslutningar på ett sätt som sällan känns helt trovärdigt.
Vad jag gillar med Take Shelter är att den är mer intresserad av stämning än av plot. Överlag är det en tyst och stillsam film, men det finns alltid något som mullrar eller skär i bakgrunden på ljudspåret. Från Curtis' perspektiv kan varje vinddrag eller regnmoln vara början till orkanen han fruktar, och filmen är bra på att försätta oss i hans skor. Curtis mardrömmar är otäcka på ett sätt som inte känns effektsökande - de fokuserar istället på mera jordnära ångest, som att plötsligt inte känna igen sina närmaste.
Det är en film med väldigt allmängiltiga teman - rädsla för framtiden, rädsla för att inte kunna beskydda sin familj, rädsla för sin försörjning, för genetiska sjukdomar... Kanske hade den kunnat vara ännu mer fantasifull och spännande i fotot, och CGI-effekterna var så pass fula att de faktiskt bröt illusionen. Men i princip är det just såna här sansade och atmosfäriska långfilmer som jag hoppas projektet kan leverera.
Statistik:
Tystnad: 73%
Arbetarklass: 97%
Dåligt väder: 60%
Action: 7%
Dansant soundtrack: 0%
Kärva ansiktsuttryck: 81%
Vindhastighet: 0-32 m/s
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar