Sidor

söndag 20 januari 2013

Vecka 3: The Last Circus


Vad är detta? Spanskt...actiondrama? från 2010, som skildrar Francos fasciststat via ett triangeldrama om två clowner och en trapetsdansös.

Varför? Förutom att Kantorn har en lätt iberisk dragning var pratet kring den här filmen väldigt spännande. Alla som gillade den (se kommentarerna på Netflix) tycktes gilla den väldigt mycket men utfärdade samtidigt varningar för obehagliga och bisarra scener. Vi som redan sett Naisu no Mori: The First Contact var givetvis tvungna att undersöka om The Last Circus kunde utmana i konstighet.

Balloonfighter undrar: 
1. Vad har du för relation till clowner?
Neutral, om något sådant nu är möjligt. Jag läste "Det" av Stephen King som liten men fick inga särskilda mardrömmar av den. De clowner jag sett live har väl varit okej. Detta sammanfattar väl allt.

2. Vem hade du valt - den glada eller ledsna clownen?
Den glada clownens psykotiska charm vägde faktiskt över den ledsna clownens enformiga surande. Filmen fick mig att heja på antagonisten! Fast mest av allt gillade jag fadersclownen med machete.

3. Vad vet du om Franco-tidens Spanien utan att tjuvkika på Wikipedia?
Nästan ingenting... men blev sugen på att lära mig mer. Det mest spännande är kanske den extremt långa tidsperioden - en europeisk diktatur på 1900-talet som alltså varade i hela 39 år. Mycket märkligt.

Balloonfighter säger sin åsikt:
Det lilla jag läst om The Last Circus (Balada triste de trompeta) i förväg målade upp filmen som oerhört konstig och som ett "montage av märkliga scener utan sammanhang". Filmen innehåller onekligen en hel del märkliga scener, till exempel en clown i klänning som slaktar horder av soldater i det spanska inbördeskriget med sin machete, men egentligen är det mest miljöer och karaktärer som är absurda. Cirkusmiljöer är alltid en genväg till det bisarra. I grunden är det trots allt en rätt enkel berättelse om en kvinna som är sjukt dum i huvudet och inte vet vilken av de två allvarligt psyksjuka clownerna hon helst vill vara med.

The Last Circus är rätt charmig som udda och absurdistiskt triangeldrama, men mot slutet vet jag ärligt talat inte riktigt vad jag tittar på. Kill Bill med zombie-clowner? Självklart ska allt vara en metafor för det spanska folkets ambivalenta inställning till Franco-regimen, men jag vet inte om gore är det lämpligaste sättet att skildra det på. Det känns billigt och den sista halvtimmen är bara tröttsam slafsaction.

Kantor Wilhelmsson ger respons: 
Det är svårt att tänka sig en större kontrast till "Once Upon a Time in Anatolia" än den här hysteriska, färgglada actionfilmen, som spretar åt många håll samtidigt utan att riktigt övertyga någonstans. Det tar över en timme innan filmen spårar ur från klassiskt triangeldrama till blodig psykos, och under den tiden har jag redan hunnit ledsna på karaktärerna.

Att likna Francos stat vid en urspårad cirkus är kul och det finns rätt snygg symbolik här, som när Valle de los Caidòs får en lång "blodstrimma" över sig. De fascistiska montagen och vissa av våldsinslagen utstrålar mycket vilja och attityd. 

Problemet är bara att det inte är tillräckligt spännande på vägen. Händelseförloppet kanske är "galet" men egentligen inte mer galet än i, säg, Die Hard 4 (plus deformerade ansikten). Tonen är så uppskruvad att de absurda inslagen inte riktigt biter - om en film hela tiden breder på med aggressiv musik och våld är det svårt att veta när det ska vara chockerande. För att spinna vidare på Orpons liknelse med Kill Bill: i Tarantinos filmer finns också mycket chock och effekt, men karaktärernas öden förtjänar alltid ditt engagemang. Här blir den ledsna clownen mest en platt figur som manuset gör lite allt möjligt med. 

Ingenting i The Last Circus är egentligen dåligt men helheten känns tom och ytlig. Och inte så konstig som hypats. Jag är besviken! Hur kan en film som innehåller elefanter och dvärgar inte prestera bättre än såhär?

Statistik: 
70-tal: 90%
Grälla färger: 85%
Lågmält drama: 8%
Sympatiska karaktärer: 5%
Lust att gå med i en cirkus: 0%
Oordotoxt användande av strykjärn: 1st


Tidigare filmer: 
Vecka 2: Once Upon a Time in Anatolia
Vecka 1: Take Shelter

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar