Sidor

söndag 16 juni 2013

Vecka 24: Sin Nombre (Mexiko 2009)


Vad är detta?
Mexikanskt gäng- och flyktingdrama från 2009.

Varför?
Rekommendation från en av Kantorns goda vänner.

Balloonfighter undrar lite förstrött:
1. Om du var tvungen att tatuera hela ansiktet (som ondingen i Sin Nombre), vad hade du valt för motiv?
Som gängledare hade jag ju velat inge respekt. Jag kan tänka mig typ sjuttio ögon i olika storlekar, utspridda över hela ansiktet. Det tror jag hade sett rätt så obehagligt ut.

2. Vilka för- och nackdelar kan du se med att skicka iväg en 13-årig hitman?
Fördelar: Överraskningsmomentet, svår att misstänka som hitman, får åka barnbiljett överallt, kan smugglas i mycket små väskor.
Nackdelar: Antagligen mycket svag och oduglig. Om han inte är ett hitman-underbarn. Finns det såna?

3. Om du var tvungen att utvandra till USA - vart skulle du slå dig ner?
I New Orleans eller nånstans i Maine.

Balloonfighter blöbbar:
Sin Nombre är förmodligen den mest konventionella filmen hittills i det här filmprojektet. Filmen tar upp ett viktigt och intressant ämne och försöker skildra den långa, svåra resan från ett fattigt liv i Honduras till ett antagligen nästan lika fattigt liv i USA.

Det är en film som vill visa upp det helvete många flyktingar går genom för att komma till den rika västvärlden. Väl framme får de ofta leva 14 personer i en etta med HIV-sjuka kackelackor i en ful förort men anklagas likväl för att "bara komma hit för att sitta i en solstol och håva in bidrag". Sin Nombre hade kunnat vara en film som jag hade velat visa mina arbetskamrater, som gärna slänger ur sig sådant som "man borde byta namn till Muhammed för då kan man få en miljon för att bara sitta hemma". Tyvärr misslyckas filmen med det där. Jag får ingen riktigt känsla för varför merparten av flyktingarna lämnar Honduras och ingen inblick i deras tankar, förhoppningar eller skuldkänslor inför de personer och det land de väljer att överge.

Det främsta problemet med Sin Nombre är dock att det går att förutspå i princip hela filmens händelseförlopp efter bara 5 minuter. Ingenting känns särskilt överraskande och relationer och intriger som hade kunnat bli spännande är bara för uselt underbyggda.

Sin Nombre är en film som förväntar sig att jag ska känna något för karaktärer som är nästan lika platta som de i Battlehorse 2000 3D. Det enda jag känner är irritation över att alla beter sig som idioter och hoppar av tåget hela tiden och blir lika jävla förvånade varje gång att det inte väntar på dem.


Kantor Wilhelmsson jazzar loss:
Det mest positiva jag tar med mig från Sin Nombre är att den tar slut alldeles för snabbt.

Det är alltså inget beröm till filmen, som är kort i meningen "tunn" och slutar långt innan jag hunnit bry mig om karaktärerna på skärmen. Men det är beröm till det här filmprojektet. För sex månader sen hade ett nittio minuter långt slentriandrama varit det maximala jag orkat konsumera i filmväg - men efter "Turinhästen", "Once Upon a Time in Anatolia" och "The Wind Journeys" känns det här som ett hån mot filmer med mer material och substans.

För att vara en film som vill handla om människors utsatthet i en fattig våldskultur är det fascinerande hur lite karaktärerna behandlas som just människor. Gång på gång gör de val som inte har något att göra med hur folk skulle agerat i verkliga livet. Huvudpersonerna vänder kappan efter plotten och uttalar bara de repliker som behövs för att föra storyn framåt. Allt psykologiskt karaktärsbygge offras för en historia som inte ens hinner bli särskilt spännande.

Det är en oengagerande och artificiell film, ganska snyggt regisserad, men slöseri med tid - och då inte ens mycket tid! Om en film ska slösa bort min tid kan den väl åtminstone göra det ordentligt?

Statistik:
Människor som inte förstår hur tåg fungerar: 86%
Människor som gör fel: 64%
Människor som det är synd om: 55%
Människor som plötsligt försvinner spårlöst ur filmen: minst 1
Människor som är riktigt sköna lirare: 0
Människor med ett rikt inre liv: 0
Människor som tycker konst och litteratur är viktigt: 0
Människor som får mig att skratta, bli ledsen, överraskas, känna saker: 0

Tidigare filmer: 
Vecka 23: Los viajes del viento ("The Wind Journeys"), Colombia 2009
Vecka 22: Sibir, Monamur (Ryssland, 2011)
Vecka 21: Tyrannosaur (Storbritannien, 2011)
Vecka 20: Le gamin au vélo ("Pojken med cykeln", Belgien, 2011)
Vecka 19: Tropa de Elite 2 (Brasilien, 2010)
Vecka 18: Tao Jie ("A Simple Life", Kina, 2011)
Vecka 17: A torinói ló ("Turinhästen", Ungern, 2011)
Vecka 16: Boy (Nya Zeeland, 2010)
Vecka 15: Klovn (Danmark, 2010)
Vecka 14: Mannen från Le Havre ("Le Havre", Finland, 2011)
Vecka 13: Hodejegerne ("Huvudjägarna", Norge, 2011)
Vecka 12: Avaze gonjeshk-ha ("Sparvarnas sång", Iran, 2008)
Vecka 11: Choi-jong-byeong-gi Hwal ("War of the Arrows", Sydkorea, 2011)
Vecka 10: Das Weiße Band ("Det vita bandet", Tyskland, 2009)
Vecka 9: Django Unchained (USA, 2012)
Vecka 8: Monsieur Lazhar (Kanada, 2011)
Vecka 7: Darling (Sverige, 2007)
Vecka 6: Le Chat du Rabbin ("Rabbinens katt", Frankrike, 2011)
Vecka 5: Gyakuten Saiban ("Ace Attorney", Japan, 2012)
Vecka 4: Kynodontas ("Dogtooth", Grekland, 2009)
Vecka 3: Balada trista de trompeta ("The Last Circus", Spanien, 2010)
Vecka 2: Bir Zamanlar Anadolu'da ("Once Upon a Time in Anatolia", Turkiet, 2011)
Vecka 1: Take Shelter (USA, 2011)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar